Vulgärt? Japp. Smaklöst? Lita på det. Elakt? Alla gånger.
Det mesta är nämligen som vanligt när Sacha Baron Gohen är igång. Allt är smaklöst, vulgärt och elakt, och det rör sig om humor utan värme. Men i vanlig ordning är det ofta också väldigt begåvat och roligt - enskilda ögonblick rentav lysande.
Denna gång är det rollfiguren Brüno, österrikisk ”über-gay”, som åker till USA (och några andra ställen) för att reta upp folk. Naturligtvis lyckas han. Att han chockerar bigotter är förstås inte konstigt, men Cohen driver konsekvent sin roll och sina bisarra nycker långt över alla gränser, oavsett vem han möter. Han ser till att få en reaktion.
Resultaten växlar väldeliga i kvalitet. Vissa scener blir inte mer än plumpa, andra blir helt geniala, och det bjuds på en hel del rejäla flatgarv. Tyvärr undrar man dock hela tiden vad som är förberett och vad som uppstått spontant, och det där tvivlet hämmar komiken en smula.
Jag håller inte med dem som hävdar att Brüno är utmanande mot heteronormen. Än försöker han förföra f d presidentkandidaten Ron Paul under förevändningen att göra en intervju, än väcker han en jägare mitt i natten när han naken vill komma in i dennes tält. Självklart blir de arga, men vem hade inte blivit det? Upprördheten har knappast någonting med homofobi eller heteronorm att göra, utan är helt enkelt rimliga reaktioner på ett oacceptabelt beteende. Såväl Ron Paul som de tre jagande lantisarna är ganska hyggliga killar och bjuder helt enkelt inte på den förväntade reaktionen av inskränkthet. Alltså ser Cohen sig tvingad att vrida till provokationen några varv extra.
Den enda gräns som överskrids är därmed den goda smakens. Men som sagt, även dålig smak kan innebära god underhållning.
Morgondrakarnas utsända verkar också ha haft kul, men enas om att filmen är slående ojämn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar