Saker jag tänkte på under Whatever Works:
- Vad ska vi laga till middag? Grilla, kanske?
- Ska jag verkligen se Sverige-Ungern i kväll? Det blir väl bara ett sömnpiller.
- Hur kommer det sig att alla nobelpristagare i Snillen Spekulerar alltid är så trevliga? Någon otrevlig typ måste väl någon gång ha fått priset?
- Blir L sur om jag frågar om vi kan gå?
- Har Woody Allen någonsin gjort en tråkigare film?
Som gammalt Allenfan går jag ju annars igång och dreglar som en Pavlovhund så fort de speciella vita bokstäverna syns mot svart botten samtidigt som någon Cole Porterlåt rullar igång. Så också här. Den första scenen får också godkänt, men i övrigt är det blott blodfattig och otajmad dialog mellan en rad människor vars relationer känns helt orealistiska. Det enda förlåtande med filmen är möjligheten att drömma sig bort till Manhattan.
Woody Allen är ett geni med det mest imponerande CV man kan tänka sig, men detta var ett bottennapp. På't igen, Woody! För här fungerar det inte.
Andra är desto gladare. SvD:s utsände hade en utsökt biostund, medan DN:s recension är något mer begriplig. Mer i linje med min, alltså.
