No Country for Old Men

No Country for Old Men Joel Coen & Ethan Coen (manus, regi), Cormac McCarthy (roman) 7
En jägare råkar snubbla över en anhopning lik, några säckar knark och en väska med två miljoner dollar. Han tar med sig pengarna, och mycket snart har han förstås en bestialisk mördare i hasorna. En trött sheriff ligger steget efter och funderar på vart världen är på väg.

På en Coenfilm har man förstås inte tråkigt - de kan ju verkligen göra film. Det är stilsäkert och emellanåt riktigt spännande, men historien känns inte vidare realistisk. Det är många turer och sammanträffanden som känns långsökta och svårbegripliga. Dessutom har jag svårt att stå ut med alla dessa stenhårda och korthuggna män som aldrig rör en min, oavsett vilka gräsligheter de möter. Det är mycket våld, och det är mycket brutalt.

Tillägg: Så här en dag senare har jag börjat tänka på filmen i andra banor. Den ska nog snarast ses som en klassisk saga om kampen mellan ont och gott. Den fåkunnige människan snärjs i Frestarens garn (två miljoner dollar), och Den Onde själv beger sig ut för att hämta hem fångsten. Den Goda Kraften (sheriffen) gör vad han kan, men helt kan han aldrig fördriva ondskan. Spontant känner jag att filmen vinner på en sådan läsning. Sedan har det dessutom slagit mig att det görs små vinkningar till tidigare Coen-filmer. Korpen och hunden som skjuts har sina motsvarigheter i Raising Arizona. Troligtvis finns många fler exempel som gått mig förbi.