Burn After Reading

Ja, vad tusan! Egentligen tänkte jag ju lägga den här bloggen i en ny träda nu när Stockholms Filmfestival är över, men jag har upptäckt två saker. För det första så fördjupar det faktiskt upplevelsen och minnet av filmen att anteckna några rader om den, och för det andra tycker jag att det är kul. Alltså filmbloggar jag ett tag till, konstigare än så är det inte.

Burn After Reading Joel Coen & Ethan Coen (regi, manus) 7
Jag är naturligtvis omåttligt förtjust i bröderna Coens filmer. När de är bra – The Big Lebowski, Fargo, The Hudsucker Proxy och Oh, Brother, Where Art Thou – är de fullständigt lysande, och när de är som sämst – Intolerable Cruelty, The Man Who wasn't There – är de ändå sevärda och underhållande. Förra årets No Country For Old Men låg i mitt tycke någonstans däremellan – bra, men ack så överskattad. Som jag uppfattar det så betraktas de i första hand som spänningsregissörer, men själv tycker jag oftast bättre om de mer lekfulla och tramsiga filmerna. Som Burn After Reading.

Här hittar två hönshjärnor en cd-skiva med vad som tycks vara hemligstämplat material från CIA. De ser genast möjligheten till lite snabba stålar. En hittelön ska man väl få, och annars kanske ryssarna är intresserade? Som om inte den tanken är nog dålig kompliceras det hela av att den ena hönshjärnan börjar dejta en stilig man, ovetandes om att denne inte bara är gift utan också vänstrar med hustrun till den fd CIA-anställde vars cd-skiva upphittades i första läget. Upplagt för fars.

Det är som bekant inte alla förväxlingskomedier som håller streck, men det här är väldigt roligt. Ensemblen är ett stjärnuppbåd med bl a John Malkovich, Tilda Swinton, George Clooney, Brad Pitt och Frances McDormand. De spelar alla ungefär de roller som de brukar, med i stort sett lyckade resultat. Undantaget är Brad Pitt, vars överspelade tossighet är lite irriterande, men det vägs upp av att Frances McDormands överspelade tossighet av någon anledning funkar mycket bättre. Roligast är dock de seniora CIA-chefer som febrilt försöker förstå vad tusan som egentligen är i görningen.

Både SvD och DN tycks ha haft kul med filmen.