Det låter lovande. Annorlunda. En rysk musikal om frihetstörstande jazzungdom i förtryckets och konformismens Sovjet.
Året är 1955 och i en stil som påminner om både Grease och Dirty Dancing träffas Moskvas snajdiga hipsters för att dansa, hångla och digga jazz. Deras föräldrar är förstås förfärade eller skräckslagna. Partiet är missbelåtet. Jazz är dekadent, fosterlandsfientligt och kontrarevolutionärt.
Som sagt, det låter lovande, men det här är en film med många problem. Den är för lång, handlingen är för konstig och ologisk, och försöken att med symbolism berätta om kommunistförtrycket känns aldrig riktigt äkta. När KGB-chefen klipper av håret på en hipster känns det inte att det ska symbolisera ett groteskt och omänskligt system.
Och ändå. Det som verkligen känns är upphovsmännens alldeles äkta kärlek till musik i allmänhet och jazz i synnerhet. Musikalnumren är framförda med glimt i ögat, färgglada kreationer och ett gott humör som smittar av sig på mig. När jag lämnar salongen är jag riktigt munter, och det är ju faktiskt inte så illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar