Nights and Weekends

Nights and Weekends Joe Swanberg, Greta Gerwig (regi, manus) 8

Ytterligare en sk mumblecore-film från Joe Swanberg och Greta Gerwig. Mumblecore innebär låg – nästan obefintlig – budget, och följaktligen bjuds det ingen musik, inga effekter, inga exotiska inspelningsmiljöer och inga superstjärnor. Bara en skakig handkamera och ett gäng kompisar i rollerna.

Också historien är till synes trivial. James och Maddie har ett distansförhållande, med alla problem det innebär. Först följer vi dem under en mysig och romantisk helg i Chicago, och ett år senare träffar vi dem på nytt under några dagar i New York. (Då har dock något förändrats. Något viktigt.) De pratar lite strunt och lite allvar, har lite sex och tramsar omkring, och det är egentligen allt. Precis som i deras film i förra årets festival – liksom i De Ofrivilliga, för den delen – saknas klassiskt linjärt berättande, klassiska hjältar och ett problem som får sin klassiska lösning i någon dramatisk slutscen.

Och ändå är det väldigt bra. Små subtila detaljer visas upp, åskådaren får själv fylla i till en fungerande historia, och det blir gripande i sin enkelhet. Det utpräglat naturalistiska i form och spelsätt gör människorna väldigt levande, och framför allt Greta Gerwig är en fantastisk skådespelerska. Hon har både charm och djup, och förtjänar en större publik framgent.

Åsikterna om filmen, och om hela mumblecore-fenomenet, skiftar kraftigt. Vissa hyllar, andra sågar brutalt. Själv gillar jag det skarpt.