Tears for Sale

Tears for Sale Uris Stojanovic (regi) Aleksandar Radivojevic (manus) 7

Denna serbiska smällkaramell slår genast fast ett faktum som vi sedan länge trott oss känna till – hur oerhört ociviliserat det är på Balkan. Allt finns där – ett bullrigt gytter av bångstyrig musik, vapen, explosioner, getter, yppiga kvinnor samt skrynkliga svärande åldringar i huckle. Folk super, vrålar, grälar, slåss, avlossar sina gevär mot skyn, dansar och röker hemrullade cigariller i munstycke samt drar i sina mörka mustascher.

Förutom att i denna film är det glest mellan mustascherna. Männen har försvunnit till Kriget, och i byn blir kvinnorna alltmer kärlekskranka. Den ende kvarvarande mannen är en synnerligen skröplig gammal tupp, och två systrar – gråterskor till yrket – beger sig ut för att hitta en ny. Cornelis Vreeswijk ler i sin himmel.

Det är väldigt underhållande nästan hela vägen. Man pressas ner i biostolen av blotta kaoset, av energin och tempot, och dessutom är det väldigt avancerat visuellt. Man har sannerligen inte sparat på krutet vad gäller specialeffekter. Ibland uppstår små (korta) andningshål där man rör sig långsamt och tyst i vackra poetiska landskap, men oftast blir det bara till att spänna fast sig och hålla i hatten. Och samtidigt – den uppsluppna tonen till trots – är anslaget vemodigt, ty männen är i krig eller döda, och efterfrågan på gråterskor stor. Så uppstår ett slags blues, där man blir på gott humör av en i grunden mollstämd berättelse.

Varietys recension.